Numera är tack och lov stora stadsbränder inte särskilt vanligt, men det har förekommit mycket stora bränder tidigare, då de flesta hus var byggda av trä. De stod dessutom ofta väldigt nära varandra och det fanns inte brandvarnare. Man hade ofta brandvakter som gick eller red ronder genom städerna, men dessa kunde naturligtvis inte alltid upptäcka allt.
En av de största bränderna var i Stockholms Gamla Stan och kallas just Stora Branden 1625. Denna startade i ett brygghus och orsaken blev aldrig helt klarlagd. Detta kom att omforma hela Gamla Stan och man bestämde att det skulle vara bredare gator och större tomter, samt att stenhus skulle byggas.
Om vi tittar norrut på kartan så förstördes hela tre fjärdedelar av Umeå i standsbranden 1888 i juni. De
n föregicks av en period av värme och torka. Även här uppstod faktiskt branden i ett brygghus. Otroligt nog fick ingen människa sätta livet till men ungefär 2500 blev hemlösa. Umeå hade vid den tidpunkten ca 3000 invånare. Umeå kallas Björkarnas stad, och detta på grund av denna brand. Stadsplanerare bestämde därefter att gator skulle breddas och kantas med björkar för att skapa brandbarriärer.
Några andra större bränder är den i Norrköping 1822 då 358 gårdar brann och i Göteborg 1804 då 218 byggnader brann. Krig har också varit en orsak till bränder, till exempel då hela Växjö sattes i brand av danskarna år 1611.
Idag sprider sig tack och lov inte bränder lika fort, men i många fall då brandkåren rycker ut handlar det inte bara om att rädda en byggnad som brinner utan också om att hindra elden från att sprida sig vidare.